Att bli Vuxen

I måndags vakna ja med en känsla av att ja inte för allt i världen vill göra något men de var tyvärr en jävel till baktanke att ja har en plikt att utföra och de är att gå på jobbet.

Till slut tar ja mig upp och går till jobbet och inser på vägen att fan va vuxen man har blivit som går till jobbet när man känner sig hur borta som helst, som våra föräldrar gör varje dag.

Kvällen innan så såg ja 5 min på programmet "I Huvudet På Carolina Gynning" och funderade allvarligt på va fan händer med världen. Vem i helvete bryr sig om vad Carolina tänker på? hon har något annat program hon ska ta hand om 8 ungar och ja börja undra hur Gynning tänker eller vilken bra hand hon har med barnen, hur ska de påverka mitt liv???

Varför gör man dessa program? Ja hade riktigt mycket respekt för den kanalen (kanal 5) men nu börjar den spåra ur som trean. Trean gillar ja inte. Det är för dålig kvalité på programmen. Ja kommer aldrig kolla på Top Model Kanada, USA, Spanien och va fan allt de där heter, de är inte direkt att ja har någon feminin sida att bejaka som vissa andra killar har. Nämner inga namn.

För att återgå till ämnet så på måndagen surfar ja lite på Aftonbladet (jo faktiskt, ja läser nyheter också) och de första största rubriken ja ser är att Sofie Fahrman har skaffat en modetidning. Kul för henne, men varför får hon framsida på Aftonbladet förutom de uppenbara som ni inte behöver säga att hon har jobbat där? Okej förklara för mig så här. Ännu en tjej öppnar en modetidning för att tala yttligare om mode vilket skiljer väldigt mkt från en annan tidning, typ not. De enda som ja ser de att om man lägger en förstoringsglas på tidningen så kan man skilja en annan nyans av grönt från ena tidningen till nästa tidning sen ser ja ingen mer skillnad.

Nu börjar jag bli för långdragen så nu går ja och lägger mig och ber till gud att ja slipper se Carolina Gynning imorrn någonstans eftersom då skulle ja behöva stå ut med hennes personlighet och den är bara jobbig.

//Clemme

Introduktion

Hej och välkomna till våran blogg. Jag, Pontus, kommer att vara eran kapten och Clement eran flygvärdinna. Vi anser oss själva vara definitionen av "lathet", därför bestämde vi oss för att slå våra påsar ihop och göra en gemensam blogg. Vi har oerhört mycket ordbajs inom oss men samtidigt också lika mycket ork som en 90-åring med amputerade ben, så därför borde vi, om allt går som det ska, kunna uppnå en normal människas frekvens av bloggande.

Ni har säkert sett oss steka längst fram i vip-kön på alla innekrogar... men då har ni även missat delen där vi blir tillsagda att gå och ställa oss sist i kön också! Här nedan följer en kort presentation:

Som ja nu tydligen på ett helt opassande sätt blev ja presenterad som Clement alias Clemme.
Ja är för gammal för denna stad hela 21 bast och redan mer erfaren än Paris i sängen. Ni får själv välja mellan staden eller kändisen. Ja är både gammal i själen och festgalen och ja hoppas ni som träffat mig förut fortfarande vill veta mer om mig, ja är som choklad en bit sen är man fast för alltid. Ni kommer nog lära känna mig genom bloggen och ja hälsar er varmt välkomna till våran blogg och nu ska ja låta min sidekick ta över ordet igen.

Sidekick? Vad snackar du om? Jag är skumpa och du lingondricka. Jag är filét mignon och du är korv med bröd. Skämt åsido. Om du inte menade kändisen Paris så undrar jag hur staden kunde få plats i sängen förresten? Du kanske kan svara på det. Jag är P, kort för Pontus. Också 21 år gammal. De som säger att 21 år inte är en ålder har fel, kolla upp det på Wikipedia. Jag glider omkring och ger Östersund en stänk av schtek. Hoppas någon själ därute orkar läsa vårat skit, för det skulle vara jobbigt att ha slängt bort fem minuter i onödan annars.